fyra jävla år
4 år idag sen du lämna mig . Fyra år av smärta saknad gråt å förtvivlan. Vi skulle klara de tillsammans men du lämna mig . Mitt allt min luft min livsglädje. De är borta. 
Så jävla trasig ångesten äter upp mig . Dagliga tankar på att lämna allt det skulle vara de så jävla skönt . Men de som stoppar mig är smärtan jag ger min familj å mina vänner. Den smärtan du lämna efter dej vill jag inte ge någon annan .
Jag vill må bra jag vill kunna skratta från hjärtat jag vill ha en ångest fri dag en dag utan tankar på att skada mig på ett eller annat sätt .
Men min "sjuka" sida är för stark. Livet är en plåga just nu självskadebeetende är förjävligt just nu . Men jag skär mig inte då kör dom mig till psyk aldrig att jag sätter min fot där igen.
Boendets läkare var här idag de första jag gör är att bryta ihop . Är så instabil . Ska börja med litium igen snälla gör mig stabil .ge mig ork å livsglädje igen .
Nu sitter jag på bussen på väg till kusin❤
Rörigt inlägg.
