saknaden
den 22 . Fan ångesten tar kål på mig
Jag saknar dig så jävla mycket snälla kom tillbaka nu!
Du var mitt ljus i mörkret
Det slockna den där jävla hemska dagen. Minnena spelas upp om å om igen .
Det är mörkt totalt jävla svart.
De var du å jag vi skulle kämpa tillsammans men du lämna mig . Du skrev i ett brev en gång "du är det närmsta himlen jag någonsin varit"
Vi skulle kämpa vi skulle klara det här. men du lämna mig det gör så jävla ont.
Finns smärt där du är nu?
Finns ångesten?
Är du lycklig så som jag var med dej?
Jag älskar dig så fruktansvärt mycket . Saknaden blir bara större å större. Det är mörkt så jävla svart. Jag orkar inte vill bara skrika ut all min smärta . Vill vara med dig bästa vän syster mitt allt . Inte trodde jag att jag skulle besöka min bästa väns grav .
Jag letade efter min mening med livet du var min mening vad finns det kvar nu ? Inte ett skit 
